Om killen som flydde från livet.

En gång i den soliga södern för 65 miljoner år sedan gick en apa ner från ett träd. Denna kolbaserade varelse upptäckte att det fanns mer i livet än att bara hänga i träd. Så han stack.

Utanför trädens trygga barm utsattes vår apa för stora utmaningar. Han upptäckte att han kunde tänka. Han var faktiskt den första varelse som visste att han fanns. Men mina vänner, jag ska inte vilseleda er. Det är inte en Apa denna historia ska handla om. Det är en kille vars historia berättas i en tid 65 miljoner år senare, där det fanns en art som var olyckliga mest hela tiden. Denna historia skiljer sig något från apans. Apan ville öppna ögonen och se var som fanns utanför trädet. Denna kille flydde världen, iallafall fram tills nu.

Mina vänner. Var ska vi börja?

Vår kille bodde från denna tidens synsätt ett helt vanligt liv. Han hade lagom många vänner. Åkte på semester varje sommar. Åt salt mat och hade lån på huset.

En solig dag i Maj när vår kille skulle förse sig med kolbaserad föda träffade han en gammal skäggig man

"Tänk på att sitta när du sitter" sa den gamla mannen.

Vår kille skakade på huvudet och tänkte att visst fanns det knäppa människor. Han tänkte på sitt hår. Måste klippa sig.

Lite stressad handlade vår kille med sig diverse föda och begav sig ut från affären.

Gymmet väntade, vår kille såg med förskräckelse hur hans mage växte. På gymmet såg han den gamle skäggige mannen från affären.

"Tänk på att stå när du står" sa den gamle mannen.

Irriterad fick vår kille därifrån, och skruvade upp volymen.Vår kille tittade på klockan. Måste hem och laga mat tänkte han.

När vår kille stod i köket och lagade mat ringde det på dörren. Vem kan det vara som kommer och stör så här dags tänkte han. Han öppnade dörren och där utanför stod den gamle skäggiga mannen som han träffat två gånget tidigare idag.

"Tänk på att gå när du går" sa den gamle manne.

Vår kille blev berusad av ilskan och utbrast:

"Vad är ditt problem?! Jag sitter när jag sitter, står när jag står och går när jag går! lämna nu mitt hus"

Den gamle mannen kollade i hans ögon och sa till slut.

"Nej, när du sitter så står du redan, när du står så går du redan och när du går, då är du redan framme."

Sen gick den gamla skäggiga mannen.

Vår hjälte gick in och lagade klart sin mat med ett leende på läpparna.