Om killen som flydde från livet.

En gång i den soliga södern för 65 miljoner år sedan gick en apa ner från ett träd. Denna kolbaserade varelse upptäckte att det fanns mer i livet än att bara hänga i träd. Så han stack.

Utanför trädens trygga barm utsattes vår apa för stora utmaningar. Han upptäckte att han kunde tänka. Han var faktiskt den första varelse som visste att han fanns. Men mina vänner, jag ska inte vilseleda er. Det är inte en Apa denna historia ska handla om. Det är en kille vars historia berättas i en tid 65 miljoner år senare, där det fanns en art som var olyckliga mest hela tiden. Denna historia skiljer sig något från apans. Apan ville öppna ögonen och se var som fanns utanför trädet. Denna kille flydde världen, iallafall fram tills nu.

Mina vänner. Var ska vi börja?

Vår kille bodde från denna tidens synsätt ett helt vanligt liv. Han hade lagom många vänner. Åkte på semester varje sommar. Åt salt mat och hade lån på huset.

En solig dag i Maj när vår kille skulle förse sig med kolbaserad föda träffade han en gammal skäggig man

"Tänk på att sitta när du sitter" sa den gamla mannen.

Vår kille skakade på huvudet och tänkte att visst fanns det knäppa människor. Han tänkte på sitt hår. Måste klippa sig.

Lite stressad handlade vår kille med sig diverse föda och begav sig ut från affären.

Gymmet väntade, vår kille såg med förskräckelse hur hans mage växte. På gymmet såg han den gamle skäggige mannen från affären.

"Tänk på att stå när du står" sa den gamle mannen.

Irriterad fick vår kille därifrån, och skruvade upp volymen.Vår kille tittade på klockan. Måste hem och laga mat tänkte han.

När vår kille stod i köket och lagade mat ringde det på dörren. Vem kan det vara som kommer och stör så här dags tänkte han. Han öppnade dörren och där utanför stod den gamle skäggiga mannen som han träffat två gånget tidigare idag.

"Tänk på att gå när du går" sa den gamle manne.

Vår kille blev berusad av ilskan och utbrast:

"Vad är ditt problem?! Jag sitter när jag sitter, står när jag står och går när jag går! lämna nu mitt hus"

Den gamle mannen kollade i hans ögon och sa till slut.

"Nej, när du sitter så står du redan, när du står så går du redan och när du går, då är du redan framme."

Sen gick den gamla skäggiga mannen.

Vår hjälte gick in och lagade klart sin mat med ett leende på läpparna.

Vem är smartast?

Sanning har aldrig varit närmre mina lärjungar!

Det var en gång för 1000 år sen. 1000JK funderade över vem som var smartast.

Han gick till marknaden för att leta efter svaren. Väl där frågade han en byggarbetare om han visste.

"Jag är smartast! Jag bygger hus bättre än någon annan och kan räkna ut och hålla reda på alla mått i huvudet."

1000JK funderade och kom fram till att han behövde fråga fler. Han gick därför mot stadshuset för att leta efter en lärd person och hittade en stads-tjänsteman. Stads-tjänstemannen sa:

"Det är givet att jag är smartast och mest lärd, jag håller reda på hela stadens pengar och tjänar mest i byn."

Hmmm. 1000JK kunde inte bli riktigt klok på alla svaren. Alla sa att de va den person i byn som var smartast. 1000JK frågade en affärsman och även han gav samma svar.

Detta förbryllade 1000JK så mycket att han var tvungen att söka upp oraklet på ryssberget för att få svaren. Det var en lång och svår vandrig men väl där frågade 1000JK

"Orakel, säg mig, vem är smartast i byn?"

oraklet blundade en stund och sa: "Du! 1000JK, Du är smartast!"

"Men, det kan inte stämma, jag vet ju ingeting?"

"Ja, precis. Du vet ingeting och du vet att du inte vet någonting, Alla andra tror att de vet någonting, medan dom egentligen inte vet något! Därför är du smartast"

Denna insikt kom att förändra 1000JK´s tankar för all framtid!!!

1000JK - vår frälsare!

1000 år av väntan är över

Jag vet att många för dåliga vibbar av den fruktade debattören och filosofen Jk-stotoles. Men mina trogna lärjungar och förljeslagare, jag ska inte ännu en gång tala samhällsproblem och nödvändliga världsrevolutioner för människans fortlevnad på jorden. Här kommer istället den legendariska historien om Knarkar-kungen Carl-johan Ganstaa som berättats från mun till mun i underjordens hämliga sällskap av revolutionärer i minst 1000 år.

var god njut!

Det var en gång en liten Dennis som hette Dennis, han ville inte vara i skolan mer, Så han gick hem. När han gick på gatan, såg han en Nilsson.

Nilsson sa: ”hej jag heter Nilsson”

”jasså det säger du, säger du” sa Dennis lite förvånat.

”Ska vi gå och cykla å sånt? Sen kanske vi kan cykla lite och gå lite efter det.” sa Nilsson

”Ja” sa Dennis.

Nilsson blev glad så han hoppade lite. Dennis sa att han inte ville vara med. Så han va inte med mer.

--------------------

När dunklet lade sig över staden vaknade en annan man, en helt annan del av stan.
Mannen kallade sig Carl-Johan och han var en knarkar kung. Han slog upp ögonen och kände sig knark sugen så han tog sig en morgon knark. Plötsligt hörde han ett dovt knackande på sin dörr. ” vem är de som knackar på min dörr” sa knarkar Calle lite uppjagat. ”

det är bara lilla, lilla Dennis som vill ha sig en liten, liten knark.”

Knarkar Calle kollade på honom med en ond blick och sade ”

Mina knark ska jag äta själv” sen stängde han dörren mitt framför den lilla Dennis som stod med öppen mun och såg förvånad ut.

Den lilla Dennis blev arg i 7 dagar och 7 nätter. Till han köpte en egen knark en dag.
De kommande dagarna satt den lilla, lilla Dennis och knarkade sitt nya, goda knark. Han kom då till en viktig insikt som kom att förändra hans liv. Världen håller på att gå sönder på grund av våra materiella begär!

Han såg en svart man gå förbi hans hus. Direkt förstod då Dennis att det måste ha varit den svarta riddaren, Neger Greger. Neger Greger tog Dennis och förde honom till underjordens hämliga sällskap av revolutionärer.

Slut!

1000JK vår befriare!

Demokrati!

(Klicka på bilden)

1000 år av väntan för att kunna läsa om JK. Nu är jag här för att säga sanningen.

Mina vänner, jämlikhet är fint, kärlek är fint, naturen är fin, men demokrati, det är det finaste av allt!

De flesta jag har mött rycker till hastigt av chocken om jag säger något dåligt om vårt fina statsskick, demokrati. Det förefaller oss så självklart att demokrati är så fint att vi inte ens vågar vrida på huvudet och se vad som finns bredvid. Så självklart att vi inte vågar se på den kritiskt.

Men vad är demokrati egentligen?

Demokrati är den styrelseform där i teorin alla ska få vara med och bestämma. Det styrelseskick där alla ska få säga vad de vill om t.ex skolan, till och med de som inte satt sin fot på en skola de senaste 40 åren.

I Sverige har vi en representativ demokrati, vilket innebär att ingen medborgare har en direkt röst i någon specifik fråga. Vi väljer helt enkelt ut dom som snackar bäst och lovar mest guld och gröna skogar.

Vi har 7 partier (läs 2) som alla kämpar om att få styra och förverkliga våra åsikter. Detta gör att en hela röstprocessen blir en enda stor tävling om makt.

Vad händer? Jo partierna börjar sälja populära koncept till den gråa, oförstående massan. Koncept som gör att makten ska tillfalla just den som lovat mest, koncept som endast tar hänsyn till individens ofta materiella egenintressen.

Vad vill jag säga med detta? Jo. Folket är så pass egoistiska och oinsatta för att på riktigt veta vad som är bäst för människan, naturen och nationen. Dagens Demokrati handlar om att partier säljer koncept för att vinna makten. Detta utan att tänka på vad som igentligen vore det bästa för nationen.

Hur skulle det se ut om en lite kille skulle så och predika hjärtligt om att backa 300 år i utveckligen och avskaffa all mass-konsumtion? Precis. Ingen skulle rösta på honom. Även om det kanske är det som är det bästa.

Jag gillar demokrati. Demokrati ÄR fint. Men med detta vill jag säga att vi måste vidga våra perspektiv och börja tänka. Allt som alla säger är inte sant och vi måste börja bilda våra egna uppfattningar.

Tänk på att även den mest självklara uppfattningen om något kan det finnas en baksida på!

1000JK - Vår befriare!